Superponyriders - Nathalie, Frida & Märta

Ja, vart ska man börja? 2011 har minst sagt vart ett härligt år! Sommaren 2011 har vart den bästa hitils. Jag har utvecklats massor, inte bara hästrelaterat, utan vanligt också. Innan detta år så vågade jag knappt hoppa banor på 40cm, jag var jätteorolig att jag inte skulle klara det, för det var så högt. Nu hoppar jag banor på 70cm, med en liten b-ponny utan att ens tveka, det är jag stolt över, faktist.


Min sommar, helt sjukt! Att på bara ett halvår lära sig så mycket, det trodde jag inte man kunde. Från att ha en häst, som inte gick, inte ens om man så satt och piskade på, hade sporrar till att kunna hoppa upp, utan något, utan spö och hästen gick vart han en ville. Gus har lärt mig sjukt mycket, och ojojoj vad kul jag har haft med den ponnyn.

Denhär bilden ger mig sjukt många minnen. En av dom bästa dagarna någonsin, utan tvekan. Jag minns att vi gick ut med hästarna, bara på lilla vägen. På vägen tillbaks började det regna, och åska, så Gus vart tokrädd! Vi skyndade oss hem, stängde in både hästarna & oss själva i stallet, mockade och fixade jättefint åt dom såmedans vi hörde hur regnet typ öste ner, åh, ta mig tillbaks!!

Denhär med. Det var när jag skulle rida Prince första gången efter sommaren. Vi var blyga för varann, med efter ett tag sa det bara "poff" och så var vi helt tajta! Helt sjukt vad jag älskar den där ponnyn!

Denhär... Åhhh! Jag var hemma och var sjuk, men kunde inte hålla mig borta från hästarna. Jag red helt ensam med Gus i hagen, det gick typ sådär, men efter satte jag mig bredvid honom medans han betade, haha sånt gör jag när jag är hemma och är sjuk, jao!

Sista bilden med sadeln och allt. Hela kvällen var helt sjuk. Jag satt bara och stirrade in i en vägg, hela jag var tom, mitt liv var över liksom. Allt var slut, mådde bara skit, ville inte röra mig, det värkte i hela kroppen..

 

Naawii..! Det var på sista april, då man tänder brasan! Jag minns att det blåste den dagen, sjukt mycket, Frida skulle sova hos mig och vi gick ut och fotade hästarna, samt oss själva. På dendär bilden, om ni ser så ler jag, fast egentligen var jag nära på att börja gråta, nu vet ni det. ;)


Klickbarabilder, och jag orkar inte sitta och leta på massa bilder, hejs!